 Rune Åhling föddes 1925 och gick bort 1997. Rune blev också stor grabb. |
Om det glada 50-talet talar man länge och gärna i ÖSK-kretsar. Undra på det. Fotbollen var allsvensk, bandyn låg på Sverigetoppen, och handbollen plockade hem två seriesegrar 1956 och 1957. Därmed blev också ÖSK svensk mästare i handboll. Den som kanske verksammast bidrog till framgångarna var Rune Åhrling. Han hörde till den svenska handbollens pricksäkraste skyttar och gjorde under sin karriär 1063 allsvenska mål. Men han var inte bara den fruktade skytten. Han hade en nästan kuslig förmåga att offra sig själv. I match efter match spelade han nästan som i trance, slet som en besatt, gav allt i närkamperna och framstod mycket ofta som matchvinnare.
Rune offrade sig alltså glatt och villigt, och fick givetvis ta emot en hel del smällar. Vid ett tillfälle blev högerarmen obrukbar. Den gipsades, och handbollens supporters - och det var många på den tiden ska ni veta - sörjde. Men Rune tog det nödtvungna uppehållet med fattning. Han började träna upp vänsterarmen i stället, och när skadan var utläkt och den allsvenska platsen i ÖSK återtagen, framstod Rune Åhrling som en farligare skytt än tidigare. Nu hade han nämligen den oskattbara möjligheten att kunna skjuta nästan lika bra med vänstern som med högern. Det gjorde honom ännu mer svårmarkerad.
Rune Åhrling blev givetvis tämligen bofast i det svenska landslaget. Inte mindre än 57 gånger fick han dra på sig landslagströjan, och 1958 blev han och Sverige världsmästare. Tre år senare, och på sin ålders höst som handbollsspelare, blev han bronsmedaljör vid VM, och får man tro Rune så sätter han den bronsmedaljen på hedersplatsen bland sina idrottsliga troféer.
Fyra gånger blev Rune allsvensk skyttekung, och särskilt nöjd var han förstås, när han vann skytteligen säsongen 1958-59 med 143 fullträffar på 18 matcher. Alltså ett snitt på 7,94 mål per match. Detta om handbollsspelare Rune Åhrling. Han hade nämligen fler strängar på sin lyra. För egentligen inledde han sin idrottsliga karriär med att bedriva friidrott, och som friidrottsman kammade han hem sex SM-titlar i fem- och tiokamp. Detta hände 1948 - 1950, och de svåraste konkurrenterna hette Lars Erik Wolfbrandt och Sven Bergström. Det var inget fel på den åhrlingska spänsten. Han hoppade 6,75 i längd och löpte 100 m på 11,2.
Senare tiders barn, som inte upplevde glansperioden, när ÖSK dominerade svensk handboll, ska veta att det var sällan under 2.000 åskådare i Idrottshuset vid ÖSKs hemmamatcher och att stämningen runt planen var både komprimerad och sydländsk.
Gunnar Åslund
Rune Åhrling var en enorm tillgång för ÖSK i handboll och han var med och hemförde tre seriesegrar till klubben. Han deltog dessutom i det svenska landslag, som 1958 vann världsmästerskapet och han hade som storskytt och pådrivare mycket stor del i den svenska triumfen. Jag vågar påstå, att Rune Åhrling under en period av sin karriär var världens främste handbollsspelare. I ÖSK var han givetvis oumbärlig med 220 spelade allsvenska matcher och 1045 mål. Lördagen den 16 mars 1957 spelade Örebro Sportklubb seriematch i handboll i Idrottshuset mot IFK Kristianstad. Det var en mycket betydelsefull match för hemmalaget och storspelaren Rune Åhrling var i högform och svarade för sjutton (17) fullträffar. Det blev ett målrekord som stod sig i 38 år. Rune Åhrling var en enastående tillgång för sitt lag med sin energi, viljestyrka, skottstyrka med båda händerna och förmåga att aldrig ge slaget förlorat.
Nisse Hedman