08.01.11 Germerud fick revansch hemma i Nyköping
Herrarna fick tyvärr vända hemåt från Nyköping med en förlust i bagaget. Hemmalaget vann med 35-29. Pelle Jansson ger en persoinlig rapport från matchen.

Josef Wahlström var först ut att bära jubeleumströjan nummer 100 (Foto: Anel Alagic). |
På fredagskvällen åkte ett taggat Örebrolag till Nyköping för att för andra gången under säsongen försöka besegra de blå-vita kamraterna. Mötet hemma i Örebro blev aldrig någon match då ÖSK var alldeles för bra för Nyköping i Idrottshuset. Trots att vi på förhand var medvetna om att Nyköping till fredagens match saknade sin absolut viktigaste spelare i Micke G fanns det inga tecken på underskattning. Vi visste att Nyköping var oerhört revanschsugna och, kanske tack vare ”G:s” frånvaro, ändå kände att de inte hade allt för mycket att förlora. En farlig kombination skulle det visa sig. Lägg därtill att Örebrobekantingen Stefan Germerud, nu tränare i Nyköping, känner till vårt lag utan och innan och även han hade laddat upp med taktiska drag och mötet såg tufft ut.
Första halvlek var jämn i stort sätt från början till slut. ÖSK var i ledningen med en eller ett par bollar inledningsvis, i mitten av halvleken ledde Nyköping och i halvtid var det åter jämna siffror. ÖSKs anfallsspel lyckades med i stort sätt allt som försöktes. Josef klev igenom, Erik Persson bombade, Björn på linjen gjorde en strålande insats och när halvtidssignalen ljöd hade ÖSK gjort hela 19 mål framåt. Att undertecknad hoppat in, skjutit ett skott, spelat fram Björn till ett par mål för att sedan bli punktad resten av halvleken störde inte heller anfallsspelet nämnvärt. Problemet var istället försvarsspelet. Trots att vi lyckats göra hela 19 mål hade vi låtit Nyköping göra 20. Anel som började i målet inledde bra men fick ju längre halvleken led mindre och mindre hjälp av försvaret och efter dryga kvarten bytte han av med Pontus. Inte heller Pontus fick någon hjälp utan Nyköping fick gång på gång kliva igenom vårt 6-0 försvar och komma till avslut från 6 meter. Jag minns att jag i mitten av halvleken vände mig till Jens i försvaret och sa: -”Bara vi löser försvaret kommer vi att kamma hem två poäng” och Jens höll med. Så fel vi fick, det blev snarare tvärtom!
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som inte fungerade bakåt i första halvlek. Visserligen gjorde Nyköping det bra, utnyttjade sina resurser på ett bra sätt, men med vårt låga 6-0 försvar skall vi inte behöva släppa in 20 mål varav merparten från 6 meter. Kanske var vi lite FÖR snälla och kanske drogs vi med i Nyköpings låga tempo. När IFK sedan tempoväxlade i sitt anfallsspel hängde vi inte riktigt med. Detta var något som Stefan lyckats applicera på Nyköpingslaget på ett mycket bra sätt och detta utnyttjade man matchen igenom.
I andra hände det något, enligt mig något katastrofalt! Jag tror faktiskt aldrig jag varit så besviken efter en halvlek som jag var efter denna andra i Nyköping. Kanske beror det på mitt personliga läge, med skada etcetera. Kanske beror det på frustrationen över att gå punktad 90% av matchen. Kanske beror det på förlusten mot Stefan, en god vän men också en bitter fiende på handbollsplan. Men jag tror själv att det i första hand beror på känslan som infann sig redan innan slutsignalen. Känslan av att vi vek ner oss. Jag kan ta en förlust, även om jag inte gillar det, men jag har fruktansvärt svårt att gå ifrån en förlust med känslan av att jag själv och/eller övriga spelare i laget inte gjort sitt absolut bästa matchen igenom. Det var i alla fall den känslan som infann sig efter andra halvlek i Nyköping i fredags. Det var många gamnackar i laget, redan i mitten av halvleken när Nyköping tog ledningen med ett par bollar. Även hemlöpet var emellanåt fruktansvärt dåligt. Det är fakta. Dessutom så infann sig som sagt den där känslan, i varje fall hos mig, av uppgivenhet – och det alldeles för tidigt.
Vårt anfallsspel låste sig något i den andra halvleken. Från att ha gjort nästan 20 mål i första gör vi bara 10 i andra. Det borde ju vara tvärt om!? Av någon anledning blev vi mer störda av Nyköpings indian i den andra halvleken och även om vi kom till enkla avslut ibland skedde detta allt mer sällan nu. Vi blev mer individuella i vårt spel och tempot sjönk vilket ledde till att Nyköpingsförsvaret fick lättare att hålla koll på vårt anfallsspel. Även om vi blev störda av deras punktmarkerare är det ett tecken på överläge när motståndare tvingas punktmarkera – och jag vet att motståndartränaren håller med. Vårt problem är dock att vi varken taktiskt eller spelmässigt lyckas lösa denna problematik, vilket till viss del befogar Nyköpings taktik (För egen del kan jag dock lova att jag kommer att göra allt för att få Stefan punktmarkerad matchen igenom om det skulle vara så att vi möts på plan någon gång i framtiden). När IFK samtidigt fortsätter att trumma på framåt, även om vi löser försvarsspelet något bättre i andra så lyckas de smälla in 15 bollar till. Det var absolut ingen bra match från vår sida men hade det inte varit för känslan som infann sig efter matchen hade jag inte tyckt att det var någon fara på taket. Nyköping var många klasser bättre än när vi mötte dem i Idrottshuset (har jag fått berättat för mig).
Trots att det bär mig emot måste jag dessutom berömma domarna i denna fredagsmatch. Det händer att vi har åsikter när domarna gör sämre insatser (enligt oss i alla fall) och då tycker jag att det är på sin plats att ge beröm när de gör en så pass stabil insats som de ändå gör. Kul med domare som kan diskutera normalt med spelarna under spelets gång utan att börja vifta med kort eller tvåminutare. Pappa har alltid lärt mig att om man ger ris måste man ge ros. Så nu var det gjort. Tabelläget är ingenting som vi fokuserar på men jag tror att de flesta skulle ljuga om man säger att man inte kikar i serietabellen lite då och då. Just nu ser det inte så lysande ut, en kvalplats till ettan, men vi ska komma ihåg att serien spelas över 22 omgångar. Inte 14! Det är nu som det gäller, både för oss i laget och för alla runt omkring att ta fram det där lilla extra och visa varandra att vi har ett stort ÖSK-hjärta. Om så blir fallet är jag helt övertygad om att det blir ett lyckligt slut – även på denna säsong.
IFK Nyköping - ÖSK Herrar
35 - 29 (20 - 19)
Målgörare
Simon Anfält 9(3), Erik Persson 7, Björn Larsson 5, Josef Wahlström 4, Pelle Jansson 2(1), Jens Angermund 1, Jon Sjögren 1.
Varningar
-
Utvisningar
-
|